my "life" so far..

nu var det sådär hemskt länge sedan sen jag uppdaterade bloggen sist, har helt enkelt tröttnat på att känna "åh nu måste jag skriva om min dag.."
jag lär ändå komma ihåg vad som har hänt; och det är inte mycket. i alla fall inget speciellt som jag tror roar er som läser min blogg..
i vilket fall så går det skit i skolan just nu, och egentligen borde jag vara där vid det här laget, vilket betyder att mamma kommer hacka mig i småbitar och gömma mig under golvbräderna när hon kommer hem. nej kanske inte, men hon skulle säkert vara kapabel till det. (för mycket av filmen "About a Boy" för min del..)
vet inte riktigt vad det är som är fel; linjen och ämnena eller att jag helt enkelt är fruktansvärt skoltrött och dessutom känner mig ensam.. det blir värre för varje dag. glider ifrån alla ett par centimeter varje dag, och nu kan jag tippa på att det är en hel korridorlängd mellan oss.. är det för att är så jävla feg som inte vågar släppa in någon inpå mitt liv? är jag rädd för att folk ska tycka illa om mig/svika mig, och därför avstå från att försöka skaffa nya kontakter just för att jag inte vill bli sårad igen?

Visst finns det vissa höjdpunkter i skolan, men det är få.. musiken, tekniklektionerns i halvklass varannan fredag (Timmy och Malin är så jävla grymma! "Åh, vilken söt äckelkorr!" - Malin om ekorrar på TV. "Hahaha, jag började nästan gröta!" - Timmy gråter gröt.) ... det var väl allt?
plus då de där få sekunderna då man ser en viss person, inse att man snart ska passera varandra och vill säga ller göra något för att visa att man finns.. istället limmar man fast blicken i golvet och försöker nästan smita förbi så obemärkt som möjligt. återigen; jag är feg. en riktigt jävla mespropp som inte borde finnas till, allt jag gör är att förstöra för andra.
Idiotisk och patetisk är jag också.
Matteläraren har ju märkt att jag inte riktigt verkar trivas längre, eller han sa att han tyckte jag såg lite "off" ut.. Han försöker verkligen med att få mig förstå det där med matten, hjälper mig långt efter att lektionen är slut, han till och med hjälper mig fixa tid hos kuratorn. Egentligen borde jag ju vara tacksam över vad han gör, vilket jag är också, men det syns inte. jag skiter i att gå på lektionerna för att jag känner mig så fruktansvärt dålig, och det gör ju i sin tur att jag hamnar ännu längre bak i arbetet..


mitt glada humör höll inte i sig särskilt länge.
inte snön heller för den delen.