Hmm..

Och inte heller blir det bättre av att syrran tänker ta med mig på fotbollen heller.. Hon och hennes kompisar hade tydligen startat ett lag, och dom kommer ha träningar på måndagar.
Där rök kickboxningen, och hamnar alltså på .. onsdagen. Torsdag funkar inte om man jämför skolans och kickboxningens schema, plus att det är öva med bandet som gäller då.
Alltså:
Måndag fotboll, tisdag trummor, onsdag kickboxning, torsdag trummor och simning, fredag ridning, lördag springa och söndag ledig. Är det ens bra att träna såhär mycket, om man inte gjort annat än ridning och trummor förut?
Fast iof så vet jag inte om jag ska gå på fotbollen eller inte... Blev mer säker på att vilja gå på kickboxningen nu när Sari ville hänga på. :) då får ma ju en partner man känner att slå på, istället för någon man aldrig mött förut. Jag och storebror tränar ju inte riktigt på samma våglängd, sattsäga. och det förstår du säkert, S. :P

Ju längre tiden går, desto mer skuldkänslor och tvångstankar får jag, vilket bara gör att allt blir värre.. T.ex. så har vi fått hälften av våra instuderingsfrågor strukna, vi slipper helt enkelt göra dom, men ändå ska jag envisas och intala mig själv att "nej, det här MÅSTE göras!" och ändå blir det inget av det.. Allt ska vara perfekt också. Har jag råkat hoppa över en fråga och skrivit svar på dom 5 följande, så MÅSTE jag sudda ut dom och skriva in rätt fråga och sen göra om.. Ett för långt eller för krokigt K? Måste göras om. Råkat skrynkla till en sida i boken? Riva ut och slänga om den var tom, annars skriva av allt på nytt och slätt papper. EXAKT en centimeters marginal mellan kanten och där jag ska börja skriva, om jag skriver svar på frågor.

Vad fan är det här? Blir bara värre och värre...